Mitt foto
Stockholm, Sweden

söndag 4 oktober 2009

Omvärlden & Framtiden

Vart ska man börja...
Jag nämnde i ett tidigare inlägg att Peter Siljerud's föreläsning var väldigt intressant och inspirerande om än också skrämmande att föreställa sig en framtid där allting sköts av datorer. För tillfället känner jag mig väldigt förvirrad till om detta verkligen är vad jag vill hålla på med, ibland känner jag nästan för att slå mig in på en helt annan linje som ligger så långt bort från teknik och datorer som möjligt, jordbruk till exempel (fast visserligen så drivs ju flertalet jordbruk av modern teknik numera haha). Dock tror jag inte att jag skulle bli en vidare bra bonde då jag är en stadsmänniska i själen. Många av dessa tankar har uppkommit efter diskussioner vid seminarierna eller under dom öppna föreläsningarna. Emellanåt har allt prat om ny teknik nästan känts överväldigande och som att "Hur ska jag någonsin hänga ikapp med allt det här och ständigt vara uppdaterad inom det allra senaste"? Jag är inte den typen av person som måste ha den senaste tekniken hela tiden, jag känner inte till alla olika versioner av Mac, jag har aldrig ens ägt en Mac. Samtidigt känner jag en otrolig fascination och nyfikenhet inför dom möjligheter som modern teknik kan förse oss med. Jag antar att jag, som många andra, är i en punkt i mitt liv just nu där jag måste välja en riktlinje och när den riktlinjen inte känns glasklar så är det lätt att tvivla.

När vi jobbat i vissa program har jag känt mig väldigt frustrerard när saker inte gått min väg. När kolumner försvinner för mig i InDesign och när det blir ett jäkla pill i Photoshop för att Lasso tool väljer att inkludera delar av bilden som jag inte alls vill ha med, då har jag känt för att bara kasta in handduken och skita i allting. Som tur är har jag då haft mina fina klasskamrater som kommit till undsättning och hjälpt mig ur trasslet. För mig har flera av dom blivit en inspiration till att vilja fortsätta, när jag ser hur långt dom kommit och hur duktiga dom är. Den senaste öppna föreläsningen med Heidi Harman var också inspirerande. Hon fick mig att känna att i princip allting var möjligt bara man kämpade för det. Vad jag förstod så hade hon startat upp Geek Girl Meetup inom mindre än ett år och redan fått en hel del anhängare, publicitet och sponsorer, mycket imponerande! Jag kan tänka mig att den tjejen inte var så himla mycket äldre än jag och det var kul att höra från någon som verkligen brann för sin sak och dessutom hade lyckats med vad hon satt sig ut för att åstadkomma. En annan sak som hon nämnde som jag faktiskt kunde tillämpa samma dag när jag skulle lösa en konflikt med en kompis, var att man ska lyssna på all kritik man får, man behöver inte nödvändigtvis hålla med, men det är bra att kunna ta till sig och faktiskt rannsaka sig själv om det kan ligga någonting i kritiken, istället för att bara avfärda det rakt av.





3 kommentarer:

  1. Jobbigt att inte veta exakt vilka steg man ska ta. Men det går ju faktiskt att vända och rusa hem igen. Det är lugnt. Man får göra så.

    Jag kan ju lätt säga att alla teknik inte är min grej. Jag är livrädd för dagen då robotarna tar över vårt samhälle. När vi inte kan kontrollera all den teknik vi har runt om kring oss, i oss och på oss.

    Men i min världsbild är det omöjligt att ersätta männsklig kunskap med datorer. Männsklig gemenskap med datorer. Människor med datorer och teknik.

    over and out! Rickard.

    SvaraRadera
  2. Kul att höra om senaste föreläsningen. Jag kommer att titta på den inspelning som förhoppningsvis gjordes

    SvaraRadera
  3. Fint sagt Rillz0r! Håller med!

    SvaraRadera